Dags att åka hem till Sverige igen

Mina tre veckors äventyr av mitt liv kommer till ett slut, det är dags att gå hem. Jag är förändrad, hoppas verkligen på det bättre. Jag har varit i fattiga länder förr men inte åkt själv och bott med lokalbefolkningen. Många av oss i "västvärlden" tror att vi vet allt och hur vi ska bli lyckliga. En ny fin bil, ett stort hus, den senaste mobiltelefonen sista skriket i mode och så vidare .......

Efter ha spendera och observerat dessa underbara människor, barn som vuxna har alltid ett leende för dig, tid att sitta med sina vänner och grannar för en kopp chia och prata. För det mesta ser de mycket lyckligare ut än de jag träffar i mina två hemländer, USA och Sverige. De flesta, inklusive jag själv, är för upptagna för att njuta av vad som är viktigt: familj, vänner, natur ......... Vi i väst har så mycket att lära av detta folk! Jag vill ta mina barn hit och uppleva detta, åtminstone några av vad jag har fått göra!

Jag hoppas och ber att jag kan behålla denna insikt när jag är tillbaka till mitt "normala" liv.

Himalaya i horisonten

TACK, Tara, Binod och era familjer !!!

Ni har gett mig så mycket, saknar er redan!

Ni gjorde det möjligt för mig att träffa dessa fantastiska barn i Bhaktapur. Omedelbart kände jag att jag ville hjälpa på något sätt och med samarbete med er volontär/välgörenhetsorganisation kommer det att vara möjligt.